Månad: februari 2012

För nya serieböcker av Julia Thorell och Lina Neidestam på Kartago. Sköna Nour El Refai underhöll med utgångspunkt från ett brev från en man med väldigt starka åsikter. Om Nour. Om kvinnor. Och om män. Han fick svar på tal 🙂

Vi hade en mycket trevlig kväll på festen som anordnades av Skugge & Co. Tyärr har jag fortfarande problem att blogga bilder, så titta in hos Pernilla Alm istället!

Men just det. Jag kan ju kopiera en bild från Facebook:

Nu ser jag fram emot att läsa vuxenserier!

…också kommer att knåpa ihop sådana här kulinariska exesser till sin lilla prinsessa 🙂

Jag och mina egna små prinsessor blev alldeles uppspelta när vi hörde den goda nyheten imorse. Den nypålagda mascaran blev kaputt på ett ögonblick.

Och den där Daniel, han samlar poäng för varje (offentligt) känslomässigt ögonblick han hanterar som en ovanligt normal människa. Nervös, stolt och rörande berörd 🙂

Och själv översköljs jag av minnen. Av de två flickbebisar som kommit till världen i vår lilla familj. En alldeles odramatiskt på Södersjukhuset och en annan VÄLDIGT dramatiskt på Karolinska. The Royal BB. Och den här dagen känns alldeles extra och ovanligt fantastisk!

Min sjuåring har insett att vi (mamma och pappa) kommer att dö. Före henne. Vilket hon vid flera tillfällen kommit att tänka på när hon ska sova. Och blivit fullkomligt tröstlös. Hon vill stanna där hon är nu. För alltid vara barn i vår familj. Vem ska ta hand om henne när vi dör? Var ska hon bo? Vad ska hon äta? Vem ska trösta?

Och jag minns EXAKT hur det kändes. När jag låg där och grät i sängen. I mörkret. Förmodligen i hennes ålder. Och upplevde den där tröstlösa förtvivlan över att mamma och pappa kan försvinna. De kommer att dö. Deras lugnande ord hjälpte lika lite som mina hjälper idag. För jag hade förstått …

Det är svårt att trösta. Jag ligger hos henne. Pratar. Lugnar. Kramar. Tills gråten stillnar. Och hon somnar.

Och efteråt inser jag att inom mig lever precis samma förtvivlan. Och rädsla. Undanskuffad och nedpetad under ytan. Visar sig när verkligheten emellanåt vittnar om att DET HÄNDER. Älskade dör. Vissa saker är omöjliga att vare sig förstå eller acceptera. Än mindre förklara för ett litet barn.

I helgen när vi var i Motala och firade min kompis Malin, så spenderade vi flera timmar på Nettans Livskvalité. Fantastiskt mysigt ställe!

Nu vet jag inte hur många av er bloggläsare som bor i Motala med omnejd, och kan titta in där, men om någon kanske reser dit! Och till exempel besöker Motala Motormuseum och bor på Hotell Nostalgi. DÅ har ni inte långt till Nettan! 🙂

Intervju med Piratförlagets Ann-Marie Skarp och Carl Hamilton på Handelsbankens TV. Ca 5 minuter in i programmet. Intressant att höra! Och kul att hälsa på hemma hos Lina Forss.

Och så blev jag väldigt taggad av reportaget! Mindre snortrög. Och en uppmuntrande låt började snurra i huvudet – Starship med Nothing´s gonna stop us now 🙂

Idag igen. Ser dimmigt, hör illa och snorar i ett konstant flöde. Allt går väldigt TRÖGT!

Måste nog pigga på mig med en semla 🙂

I förra veckan klickade jag mig på Aftonbladet fram till det här inslaget på Schulman Show. 42 minuter in i programmet kommer det. Några youtubeklipp på människor som nyser med öppna ögon. Sjukt och väldigt kul!

Men dessa klipp tog närapå kål på mig igår. När jag körde bil hem från Vadstena. Det var slaskigt på E4:an. Och vanligt många lastbilar. Omkörningarna blev läskiga eftersom modden som sprutade upp gjorde sikten dålig fastän vindrutetorkarna jobbade stenhårt för att hålla rutan fri från smutsvatten.

Och så var det stora pölar på vägen här och var, så jag var rädd att få vattenplaning.

DESSUTOM så nös jag i två av omkörningarna! Mycket obehagligt. Jag försökte nämligen hålla ögonen öppna – för min egen säkerhet och i sann youtube-anda. Vilket istället ledde till fnissanfall utan dess nåde. Tack för det Schulman show 🙂

Var vi här. I byn Montezuma i Costa Rica. I tre veckor. Gissa om vi längtar efter att resa bort nu? 🙂