Månad: oktober 2011

Jag bad sjuåringen att duka fram kanelbullarna (thank heaven for 7 Eleven) och mangosmoothien, medan jag luskammade fyraåringen i badrummet (hittade inte en endaste lus – tack och lov!). Och visst fixade hon en ordentlig bullfest?
Jag tycker det blev extra snyggt med basilikabladen 🙂

Här är hennes lövbukett. Som hon uppmanade mig att fota och lägga ut på Facebook med orden ”nu är hösten här”. Säger något om vår tid, eller hur? Och kanske om mig …

Dagens bästa är detta: Min datorskärm har ju spruckit och är svindyr att laga. Då kom jag på den GENIALA idén att köpa en extern skärm, och ha kvar datorn i källaren! Det berättade jag för min kontorskollega Catrin idag. Som har en stående på kontoret. Som hennes ex hittat i ett grovsoprum. Som hon inte behöver. Som hon ger till mig. Och som bara är att koppla till min dator. Hurra!

Måste bara delge er det här.

Igår skulle jag skriva till en viss fb-vän (en viss supertrevlig förläggare) att jag var glad för hennes skull.

Och att jag höll en tumme för henne (det hade flera andra före mig också skrivit att de gjorde.)

Och min kommentar blir denna

Vad kuk! Håller en också 🙂

Eh…

/En som i fortsättningen noga kommer att läsa igenom allt som skickas ut i cyberspace

Igår bjöd Skugge & Co in till firande av utgivningen av Smaragdernas bok (Bokförlaget Semic).

Platsen var Teater Brunnsgatan 4 och författaren John Stephens var med oss via Skype. Han har tidigare jobbat med TV – bland annat Gossip Girl, Gilmore Girls och The O.C.

Jag, Alexandra Torstendahl (marknadschef på Semic), Linda Skugge och dramatenskådisen Ellen Jelinek som läste högt ur boken. Den verkar magiskt spännande!

Kristiina, min granne/vän/manusgranskare tillsammans med Johanna Strömqvist, redaktör på Semic (och tidigare kursare på journalistutbildningen.)

TACK alla inblandade för en trevlig kväll!

(Som avslutades med god sushi på East :-))

Eftersom det här är en blogg som handlar om mitt skrivande (även om det förekommer en del … eh … utvikningar från ämnet), så tänkte jag delge er en av de skrivövningar vi gjorde i helgen.

En av de första. En metaforövning. Jag tror man fick sju minuter på sig.

Jag fixar inte till texten, utan den får stå som den kom ut.

Mitt skrivande som en plats.

Att skriva för mig är som att musicera.

Så om det skulle vara en plats, så skulle det vara orkestern. Jag skulle vara den fiktiva pennan i trumpeten som skjuter ut tonerna. Högt och ibland skarpt. Sedan skulle jag transformeras till det vibrerande skinnet i trumman. Dovt och mörkt skulle jag ljuda. För att sedan kasta mig mellan harpans strängar. Njutningsfullt framkalla det vackra. Jag skulle vara tvärflöjten som drillar. Och den råa gitarren som riffar hårt och extatiskt. I slutet av mitt skrivande är jag allihop. Strävar efter att möta mina medinstrument. Och i harmoni nå crescendot. Pang.

Det säger något om hur roligt jag tycker att det här är 🙂

Och inte bara jag, gissar jag! Här är kursgänget. Bilden har jag lånat från Dag Öhrlunds blogg, där han skriver fint om helgen som gick.

Kurs både lördag och söndag. Ännu en helg med Pernilla. Trevligt 🙂

Jag är så glad att jag gick den här kursen! Ann är fantastiskt kunnig och delade med sig av en mängd matnyttiga tips om konsten att skriva.

Det gjorde även Marianne och framförallt Dag, som har en hisnande meritlista vad gäller skrivande och fotande. Generöst och underhållande berättade han om sitt liv som författare.

För mig blev kursen, förutom att jag fick en hel massa ny skrivkunskap, ett sätt att lätta på locket. Orden forsade fram så snart vi fick en skrivuppgift. Och det var så härligt!

Sjöng högt hela bilresan hem 🙂

Helgens kanske allra viktigaste uppmaning kom från Dag. Idag:

GE ALDRIG UPP!

Och det tänker jag inte göra. Jag älskar att skriva. Jag vet vad jag vill skriva om. Vad jag brinner för och vad jag vill förmedla. Och så vill jag bli läst.

Är så taggad!

Två av skrivkursledarna. Dag Öhrlund och Ann Ljungberg 🙂