Månad: september 2011

Mission completed

Nästan. Imorgon hoppas vi få träff. Träffas igen 🙂

Jag är ledsen för mitt ofrekventa bloggande. Hinner inte. Här är så KUL! Lovar att summera. Senare. Nu – fest med alla härliga bok-människor.

Kram på er 🙂

Liveblogging!

Ni ska givetvis få hänga med till Bokis! Lovar att blogga så mycket jag bara orkar!

Till exempel på lördag. Från monter A 03:58 😉

Toklängtan och separationsångest

Imorgon. Smäller. Det.

Jösses Amalia. Imorgon bitti tar vi tåget till Götet!

Och jag inser att något kryper lite i mig. Stör förväntan. Längtan. Glädjen.

Min envetna separationsångest

Ni som följt min blogg ett tag minns den ”misslyckade” smekmånaden. För snart ett år sedan. Som inte riktigt blev som vi tänkt oss…

(Men bra ändå 🙂 )

Jag har alltså väldigt svårt att vara borta från mina barn. Eller komma iväg – rättare sagt. Det har inte hänt särskilt många nätter de sista sju åren. Inte så många nätter på raken hursomhelst.

Och det här är inte något statement i den-goda-modern-debatten. VERKLIGEN inte. Jag ser det inte som någon positiv egenskap – svårigheten att separera. Tvärtom. Jag håller lite för hårt. Släpper inte taget. Och hönsar en hel del i största allmänhet…

Det om det.

Imorgon – på tåget – kommer det att kännas bra. Det vet jag.

Vi ses i Vulkans monter A 03:58!!

Nu ska jag hämta visitkort, bokmärken och… BUBBEL!

Jag och Nathalie

Tittar på min nya hemsidelayot. På bilden av mig. Och på Morgongåvan-bilden. Och inser att det inte är helt förvånande att folk tror att Nathalie är jag. Herregud, jag som aldrig sett mig själv som vare sig röd- eller långhårig 🙂

Jag har fått en Award!

Min första blogg-award! Av Anneli, alias Trying to follow my dreams.

Med motiveringen:

Susanne Boll, för att hon låter oss följa med i sin skrivande värld och vidare in i livet med små barn och mycket annat. En härlig blandning!


(Är inte 100 på att rosen var till mig, men den var så vacker att jag la upp den ändå 🙂 )

Så roligt! Tack snälla Anneli.

Med Awarden följer några frågor och en uppmaning att skicka den vidare:

1. Varför började du blogga?

Svar: Därför att jag ville komma i kontakt med mina läsare!

2. Vilka bloggar följer du?

Svar: Alla i bloggrollern här till höger.

3. Vilka favoritfärger har du?

Svar: Åh, många! Varmrött, ceriserosa, himmelsblå… Gärna röda detaljer i inredningen. Dessvärre går jag mest klädd i svart och jeans. Har just insett att jag gillar brunt också! Som nyansen på nya Morgongåvan-omslaget 🙂

4. Vilka favoritfilmer har du?

Svar: Ser sällan film, men gillar Amelie från Montmartre (tack Malin!), romantiska komedier (typ Notting Hill och High Fidelity) och älskade den där gamla filmen med Keanu Reeves, där han lider av narkolepsi, tror jag… På drift mot Idaho! Kanske mest för att jag var kär i Keanu 🙂

5. Vilka länder drömmer du om att besöka?

Svar: Jag vill tillbaka till Brasilien. Och få med mig familjen till Kalifornien (blev förälskad i Santa Barbara när jag och en kompis bodde där en period som 19-åringar.) Och så vill jag åka med tjejerna till Galapagosöarna (Ecuador) när de blir större!

Vem vill jag skicka den här Awarden vidare till då?

Av många väljer jag en. Och det måste bli Ketchupmamman. Med motiveringen:

Med sina fullkomligt galna och briljanta inlägg får hon mig att garva. Varje dag!

Maria Montazami – se hit!

Maria Montazami!

Väry welcome till Sverige!

Vi är tre mogna kvinnor – Simona, Pernilla och Susanne.

Vi bor i Stockholm.

Vi bloggar och skriver böcker. Tänker på vikt, barn och livet. Vi ska vara (utan barnen – halleluja) i Göteborg på bokmässan. Det ska bli kul!

Ännu roligare skulle det vara om vi fick träffa dig – uttrycka vår (icke-galna) beundran, överräcka en genomtänkt och smakfull gåva. Och bjuda på ett glas bubbel.

Vi har pratat med ”our people”.

Vi har pratat med ”your people”.

Det har pratats om Boten Anna.

Vad säger du Maria?

Party?

Titta! Så här kul är det att partaja med oss!

Natten

Ca 22.40 – Somnar. Med lätt huvudvärk och halsont. Tänker att ”det ska jag sova bort”.

Ca 23.30 – Vaknar av liten fyraårings tassande steg. Lyfter upp henne i sängen och placerar henne mellan mig och mannen. Detta händer varje natt – inga konstigheter.

Ca 00.30 – Vaknar av att liten fyraåring förtvivlat vrålar ”MAMMA”, två centimeter från mitt ansikte. Ett tiotal gånger. Ett tiotal gånger vyssjar och klappar jag henne med orden: ”såja, mamma är här”. Händer inte varje natt.

Ca 02.00 – Vaknar av att även sjuåringen är på väg upp i sängen. Hon försöker placera sig på den tre centimeter breda yta som finns mellan mig och sängkanten. Jag ber henne lägga sig bredvid sin pappa istället.

Ca 02.30 – Vaknar av att liten fyraåring förtvivlat vrålar ”MAMMA”, fyra centimeter från min nacke. Ett tiotal gånger. Vänder mig om. Och ett tiotal gånger vyssjar och klappar jag henne med orden ”såja, mamma är här”. Storasyster muttrar ilsket att lillasyster ska vara tyst.

Ca 02.30 – ? – Hör hur det rör sig borta i andra änden av sängen. Storasyster kan inte sova. Min huvudvärk är inte borta. Inte heller halsontet.

Ca 03.00 – Dör lite lätt.

Prick 06.20! – ”Vaknar” av väckarklockan. Mannen borta från sängen. Storasyster inte heller kvar. Fyraåringen sover djupare än någonsin.

06.23 – Hittar storasyster i sin egen säng. Sover djupare än någonsin.

Idag – Kaffe.

Kaffe!

KAFFE!