Månad: juli 2011

domineras sängen av småfolket. Mannen har flytt fältet :-):

Men ser ni så mörkt det är klockan 8.30? Tack gode gud för mörkläggande rullgardiner!

Frida ställde frågan häromsistens. När blir man författare? Och skapade lite av en debatt. Kolla kommentarsfältet. Även Simona tyckte till. Jag har inte tyckt alls – lite eftersom jag befinner mig i gråzonen.

Jag har verkligen ingen aning om jag är en Riktig Författare. Jag skriver. Jag har med Vulkans hjälp publicerat en bok. Som recenserats. Som lånas ut på bibliotek. Som människor läser.

Idag fick jag höra att en kvinna som köpt Morgongåvan sträckläst den en natt. Hon gillade väldigt mycket och kunde inte sluta. Hon gick tillbaka dit hon köpt den och berättade det. Och det gör mig så innerligt glad. Jag har skrivit en bok som folk läser och tycker är spännande. Och det är jag otroligt stolt över!

Då spelar det mindre roll om jag kan kalla mig författare eller inte. Skribent. Berättare. Mytoman eller murmeldjur. Whatever 🙂

Blev i morse uppfriskande påmind om (och väckt av) dem när en SUR sjuåring kom och lade sig på tvären över oss i sängen. På tvären…

Vi har två större återkommande konflikter här i semesterparadiset. En där de kombatterande parterna är jag, mannen och stordottern. Den andra innefattande mig, mannen och lilldottern.

Konflikt ett:
Vi har råkat dryfta (som svar på frågan ”NÄR kan jag få ett husdjur?!”), att det nog är lämpligt när hon fyller åtta. Vilket känns som rimligt långt fram i tiden. Nu har hon fyllt sju. Och tycker att det nästan betyder åtta. Uppenbarligen. För hon hon vill ha ett husdjur NU. ORKAR inte vänta! Vilket hon tar upp med oss, mer eller mindre sansat, ett hundratal gånger om dagen. Ungefär.

Härom kvällen vid sovdags (vid elvatiden…) hör jag en liten röst i mörkret:

”Mamma, jag bedde just till Gud att han ska ge mig ett husdjur om en vecka. Och han bestämmer ju över era tankar!”

Ehum…

(Anledningen till att hon inte kan sova, ens härhemma, är att ”övervåningen är hemsökt”. Eventuellt kan det ha något att göra med min entusiasm över att ha träffat ett spöke på Häringe slott i höstas. Vilket Skrivarmamma fångat på bild. Jag vet inte…)

Hursomhelst föreslog en vän att vi skulle skaffa en myra i burk till henne, så blir hon livslångt traumatiserad och kanske konstnär!

Hon hade en skalbagge i en burk ett tag. Lakrits. Som dog. Vi tyckte att han skulle ha en ståndaktig begravning. I trädgården. I häcken. Jag tyckte att stämningen krävde en sång och brast ut i ”Tryggare kan ingen vara”. Varvid dottern förtvivlat började gråta. Otröstligt. Mitt bidrag till konstnärsskapet är därmed redan givet.

Konflikt två:
Lilldottern slutade med blöja i vintras. Och det funkar oftast superbra. Problemet, eller konflikten, uppstår när vi är på offentliga platser och det är långt till en toalett. Och vi ser hur kissnödig hon är. För att förebygga olyckan frågar vi om hon behöver gå på toan och att det i så fall kanske är dags att uppsöka en sådan? Svaret är då nio gånger av tio ett rungande ”NEJ!”.

Häromsistens utspelades detta scenario (i en leksaksaffär):

Dottern trampar oroligt på stället och håller med jämna mellanrum handen lite diskret på ett visst ställe.

”Är du kissnödig? Ska vi gå på toan?”

Varvid hon tittar upp på mig, med en blick som tydligt visar att jag hon anser mig vara ganska rejält dum i huvudet.

”Men mamma… Jag står ju inte såhär.”

Hon visar en tydlig kissnödigpose – med benen ihoptryckta i kors. Sedan börjar hon trampa igen och slår ut med händerna.

”Då är jag ju inte kissnödig!”

Nä, ibland fattar mammor verkligen ingenting 🙂

Jag är nykär i mina ungar!

Älskar dem vansinnigt gör jag ju såklart jämt, men det här med att få vara med dem hela tiden är så speciellt. Vi har inga tider att passa. Är tillsammans nästan dygnet runt. Hela bunten.

De stressar av. Blir lugnare. Gladare. Pratigare. Konflikterna blir färre och de fina stunderna fler.

Men framförallt stressar jag av. Blir gladare. Jag hör dem bättre. Ser dem bättre. Luktar mer på dem. De luktar så gott. Jag sniffar och pussar på deras bruna små axlar när de kryper upp i knät. Njuter av att vi kan sitta kvar så. Nära.

Jag vill stoppa tiden nu! Ha sommar och semester jämt!

Inte är det fel för den vuxna kärleken heller 🙂

…äter vi (svärmor är en hejare på att laga god mat), fikar (svärmor är också en hejare på att baka kakor och tårtor av olika slag) och läser (de tre senaste numren av Hänt Extra – är nu osedvanligt uppdaterad). Vi pratar och hänger i trädgården. Går en sväng på byns loppisar. Mycket skönt och mysigt! Men förödande för den tillfällige bantarbollen…

Tur då att svärmor ville valla mig på den långa promenadrundan idag. Livet på landet är vackert!

Har glömt!

Jag har ju läst. Gillat. Och vill sommarlästipsa om:
Jag hade den äran att träffa Ann Rosman på releasen av denna bok för en tid sedan. Nu har jag äntligen läst. Och kan konstatera att hon har skrivit en otroligt spännande historia. Där dåtid kopplas samman med nutid på ett väldigt finurligt sätt.

Om Porto Francos väktere på Damms hemsida.

Läs om du gillar deckare. Läs om du gillar historiska romaner. Om du vill lära dig något om hur livet kunde vara förr. Och läs framför allt om du vill bli serverad en nervkittlande roman som är svår att lägga bort när du kommit in i den!

Boken höll greppet om mig på stranden (med fyra barn och tre andra vuxna i sällskapet). Långa stunder var jag okontaktbar och istället engagerad i Agnes öde. Det säger en del…

Ok. Här:

Ms Bantarboll: 66,3 -> 67,4 (+1,1)
Ms F: 61,6 -> 61,2 (-0,4)
Ms W: 74,2 -> 74,8 (+0,6)
Ms X: 60,7 -> 60,7 (+/-0)
Ms Y: 67,1 -> 67,3 (+0,2)

Det märks lite att det är semestertider, eller hur? Mest på initiativtagaren till detta galna påfund – att banta i grupp. Offentligt.

Nu är vi hos svärmor och svärfar. Har just serverats smörgåstårta. Och tre sorters kakor på det. Det går bra nu. Ätandet.

Grattis Ms F – och kom igen övriga, med migo i spetsen. Fast – det är sommar. Då måste man njuta lite också 🙂

Hemma. Hos vågen. Och vill genast åka på semester igen. Fly. Från verkligheten. Eller kanske mer specifikt bantarklubben och – med den – viktredovisningen. Här. Var skrämmande redo att ge upp innan en av de fina bantarbönorna fick mig på bättre tankar ikväll. Det får bli lite jojovarning på bantarledarens bantning helt enkelt. Redovisning imorgon…

Men lillungens kommentar från sängen ikväll säger väl det mesta. Jag skulle lägga mig hos henne och läsa saga.

”Mamma, jag gör stooor plats till dig här för du har stooor rumpa.”

Jotack.

Nu packar vi om. Mellanlandar. Tvättar kläder, lakan och handdukar och gör oss redo för vidare semesterturné. Emellanåt är semestrande lite utmattande tycker jag. Intensivt. Roligt och skönt att vara tillsammans såklart. Men… ja, intensivt.

Inte så mycket när man är på plats, som på Böda. Böda var fantastiskt. Det regnade dagen innan vi kom och började igen natten innan vi åkte hem. Däremellan sken solen mer eller mindre konstant. Vi förflyttade oss mest mellan stugan, stranden och poolen. Inte så jobbigt med andra ord!

Men förflyttningarna mellan olika ställen i vårt avlånga land tar rätt mycket kraft. (För att inte tala om anspänningen att åka bil med åksjuk liten, men det är en annnan historia.)

Jag har liksom rätt lång omställningstid, behöver tid att ”landa” och känner mig lite yr och vilsen första dagen på nytt ställe. Även första dagen härhemma efter att ha varit borta ett tag. Och så är jag i grunden en hemmaråtta som gillar rutiner. Gillar rutiner mycket!

Inte mycket rutiner på sommaren…

Vad gäller nattningen har vi tappat helt. Åtminsone vad gäller tid för själva insomningen. Vår stora tjej har knappt somnat före halv elva en endaste kväll på hela sommaren. Och snart fyraåringen somnar inte mycket tidigare hon heller. Detta var en STOR källa till konflikt flera kvällar i stugan, innan vi helt enkelt gav upp. Det får bli sena kvällar och långa sovmornar. För det är ju ändå sommarlov…

Och så bloggen. Mitt i all familjeledighet är det svårt att hitta tid för bloggen. Som ni märkt. Det har varit lite familjealbumsvarning ett tag. Sorry.

Boken då? Manus 2? Skrivandet? För visst var det här en skrivblogg?

Skriver gör jag inte alls just nu. Sommarlov 😉

Idag passerade vi med bil området där en av mina huvudpersoner bor. Och det slog mig med full kraft vilket märkligt vacum jag befunnit mig i ända sedan jag skickade in manuset. Efter att ha jobbat stenhårt med det, levt med handlingen och karaktärerna länge, länge, så skickar jag iväg det. Och så… TOMT.

Jag väntar på respons och tänker knappt ALLS på det längre. Förtränger det nästan eftersom det är så nervigt att tänka på hur det ska tas emot. Lämnar det helt åt sitt öde.

Jag har puffat min – i mitt tycke flygfärdiga – bebis ur boet och hoppas det klarar sig bra därute i stora och vida förlagsvärlden.

Men separationen blev nog alldeles för abrupt för mig. Tomheten för stor. Det insåg jag i eftermiddags. Funderar nu på att fråga ett par vänner om de vill läsa. För jag behöver någon att prata med om min bebis!

(Har fått några refuseringar, men flera av de förlag jag hoppas mest på har inte svarat ännu. Så hoppet om kontrakt lever :-))

Och såg spänt fram emot gårdagens veckovisa viktredovisning?

Förlåt!

Jag har glömt berätta att det inte finns någon våg här! På Böda Sand. Eller… Jag har väl inte direkt letat ihjäl mig, men det finns ingen i stugan. Och faktiskt ingen på spat heller. Tyvärr…

Men maten är god. Jättegod. Frukostfrallor är mysigt. Så även äggmackor på stranden.

Vi väger in på måndag istället. Hela bunten.

Spa ja. Om ni åker hit måste ni testa deras aromabehandling. 90 minuter i paradiset! Tänk er saltpeeling av hela kroppen. Ingefära-kroppsinpackning i kombination med choklad-ansiktsmask. Och ansiktsmassage. Ansiktsmassage! Ljuvligt.

Och så blir man insmord av en herrans massa ekologiska cremer. Och köper en HELT nödvändig sprayansiktsvatten (NEROLI water), som man blir väldigt fin och fräsh av! Troligen lite yngre också.

Annars. Solen skiner. Idag som alla dagar på Böda Sand. Det blir nog stranden idag också. Som alla dagar på Böda sand 🙂

Härlig avslutning på kvällen och en påse med fina sommarminnen fylld.