Änglar finns!

Idag tänker jag på alla de som inte får jullov. På folk som har yrken som kräver närvaro även om det är jul. Somliga av dem änglar!

För fem år sedan åkte vi in till Astrid Lindgrens barnakut med en 1,5 åring liten tjej som haft diarré och kräkts ganska länge. Jag minns inte hur länge, men FÖR länge. Inget fick hon behålla. Och det började märkas på henne. Så till sist lämnade vi alltså vår lägenhet (utan tvättmaskin) på Fredhäll, i ganska stor hast och med badkaret fyllt av nedspydda handdukar och lakan.

Det visade sig att vår lilla unge fått något eländigt rota-virus och behövde läggas in med dropp. Vi var så rädda när de satte den där nålen i hennes arm. Hon somnade i en liten järnsäng och fick näring via en slang – med två dagar kvar till julafton. Jag grät och vi tvingade oss båda kvar på sjukhuset och sov ihopklämda i en smal liten säng bredvid henne. Hon bligade på oss med trötta ögon då och då under natten och somnade sedan om.

Dagen efter var hon lite piggare, men fick fortfarande inte behålla det hon åt och drack. Jag minns inte om hon fick mer dropp. Men jag minns att alla som tog hand om oss var så trygga och vänliga.

På julaftons morgon kunde hon äntligen behålla lite av det vi försökte få i henne. Chips funkade. Lyckan började smyga sig på och när hon började vandra runt i det där lilla rummet och le mot de snälla sjuksköterskorna. Och vi började förstå att det nog håller på att gå över. Det här också!

Jag minns att en sköterska (en julängel) kom in med en julklapp till henne i form av en liten goseleopard – och den står fortfarande för stor lycka när vi tittar på den idag.

Innan lunch skrevs vi ut. Vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Fredhäll igen. Stannade på Vivo och köpte färdig julmat – jag minns att de till och med hade färdigkokt potatis! Vi lyckades boka en tvätt-tid till äckel-berget i badkaret (tvättstugan var inte direkt överbokad denna julafton…) och var så himla glada att vi fått komma hem.

Precis innan Kalle Anka började så landade vi i soffan med henne mellan oss. Vår lilla unge. Och hon satt där och sög på lite chips och en piggelin. På väg att bli bra. Och vi kände att detta var den bästa julen. Någonsin!! 🙂