Blommor och bin

Eller en glimt i pappas öga?

I vintras fick jag höra av en dagismamma att fröken sagt till henne att den enda på dagis som inte visste hur ett barn blir till var min dotter. Knappt sex år. Så fint, tänkte jag. Oskuldsfullt och gulligt. Hon är ju fortfarande så liten. Behöver inte veta. Inte än!

Sedan blev jag lite bekymrad när jag förstod hur upprörd hon blivit i när någon på dagis påstått att hon inte alls varit någon glimt i pappas öga! Som hoppat in i mammas mage…

Hon har ju visst varit en glimt!? Eller hur??

”Jomen visst har du varit det”, svarade jag glatt, medan det värkte till i samvetstrakten. Plötsligt insåg jag att det kanske börjar bli läge att prata om… det där. Så hon inte gör sig osams med hela dagis. På felaktiga grunder liksom.

Men samtidigt. Om hon inte frågar, så är det väl inte nödvändigt att dra upp det? Hon är ju så liten…

Så i fredags kväll:

”Mamma. S säger att barn föds när pappan stoppar in snoppen i mammas snippa.”
Jag drar efter andan. Rodnar chockat. Herregud! Vad säger hon!? Är tiden inne. Nu!? Såhär… explicit liksom. Jag samlar mig och svarar lugnt. Med HELT NATURLIGT tonfall, svarar jag. Liksom i förbifarten.
”När barn blir till, menar hon nog. Det stämmer.”
Hjärtklappning. Jaha. Vad kommer nu? Nu är det ute. Hon vet.
”Har du och pappa gjort det?”
Såklart hon undrar. Jag andas och svarar. Lungt och pedagogiskt.
”Ja. Vi har har ju gjort dig.”
Jag ler. NATURLIGT, ler jag. Det här gick ju bra. Känns nästan lite befriande.
”Uäh! Vad äckligt”
Bra reaktion från henne. Som det ska. Så var det klart. Kirrat. Fixat. Blommor och bin-samtalet över!

Då kommer det.
”Vad det skönt?”
HERREGUD! Plötsligt blir det lite jobbigt igen. Varför undrar hon det!? Det har hon väl ändå inte med att göra…?
”Ahum… Du blev ju till… Det är ju fantastiskt!”
Hon känner direkt att jag flyr frågan.
”Jamen var det skönt!?”
Jaha. Ja, det kan hon väl knappast ta skada av att veta. Det är ju till och med bra att hon vet, peppar jag mig själv. Det är klart hon ska veta att det är skönt!
”Jodå.”
”Mhm.”
Hon ser lite fundersam ut. Men verkar rätt nöjd men mina NATURLIGA svar på de frågor hon har. Sedan måste jag förtydliga känner jag.
”Det är bara vuxna som gör sånt.”
”Uäh!! Vad äckligt!”
”Mm…”

Sedan fokuserar vi båda på ”Så ska det låta” igen. Oskuldsfullhetens tid är förbi.

6 reaktioner på ”Blommor och bin”

  1. Ha ha ha, förstår att du blev svettig. Tänk att det ska vara så svårt att prata om, jag bävar själv lite för den dan B kommer fråga.

  2. Pingback: Pinsam!? — Susanne Boll

  3. Pingback: Vad ÄR ett stånd? — Susanne Boll

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *