maj 2010

”Natendans”

by Susanne Boll on 2010-05-31

Hand i hand med dottern, 2 år och 10 månader. På väg till sängen för att natta. Stora, glada ögon ser upp på mig. Liten, liten människa. Förväntansfullt:

– Mamma, nä vi vatnaj, DÅ sta vi dansa natendansen!

”Natendansen” innebär att hon tjoande och skrattande struttar runt naken och emellanåt stannar och viftar på rumpan. Ibland står hon även på ett ben, medan hon liksom – oändligt sakta – lyfter och korsar det andra lite framför sig. Sedan växlar hon och gör likadant med det andra benet. Hela tiden förtjust leende och stint tittande på oss. Därefter lite spring och ytterligare lite rumpvift. Så fortsätter det en stund. En otroligt gullig liten föreställning 🙂

Det är lyxigt att vara förälder!

{ 0 comments }

Bra DN – Om Safet och Mir Abbas

by Susanne Boll on 2010-05-31

Tack för bra journalistik!

Två viktiga länkar om två sorgliga människoöden. Man skäms å samhällets vägnar…

Länk

Länk

{ 0 comments }

Bröllopsform

by Susanne Boll on 2010-05-31

Jag vägrar att ägna sommaren åt bantning bara för att vi ska gifta oss i augusti. Men vill inte heller stanna på den vikt jag har nu (3 kg över matchvikt). Återstår att finna andra vägar för att bli av med kilona – de tre ynka, men ack så envist fastklamrade…

Nu har jag upptäckt att ett sätt att komma i bröllopsform (ett gott alternativ till storhandling :-)), är att ägna en hel helg åt trädgårdsarbete och grundligt fejande av hus (i kombination med omhändertagande av barn). Det kan jag varmt rekommendera. Även om det medför konsekvenser som ryggvärk och smärtsam upptäckt av muskler man inte visste fanns.

Momentet ”klippning av gräsmatta” var väldigt effektivt. Kanske mest för att det repeterades två gånger på grund av felinställd gräsklippare…

Här har vi paus för lunch i solen tillsammans med våra nyinflyttade och väldigt mysiga grannar. Tack Linas matkasse för bra mat-tips när fantasin tryter!

{ 0 comments }

Lite lätt vilsen

by Susanne Boll on 2010-05-28

Vad ska jag bli när jag blir stor!?

Eller:

{ 0 comments }

Nu är det dags för fredagsmyyyyys, enligt DN?

by Susanne Boll on 2010-05-28

Jag har läst DN sedan jag blev så vuxen att jag skaffade morgontidning, och tycker fortfarande att det är den är den bästa. Fick ett prova-på-ex med billig-prenumerations-erbjudande av Svenskan härom dan. Men jag tänker vara DN trogen. 🙂

På sista tiden har jag dock reagerat på det här. Jag gillar ju att dricka vin och så, men detta! Jag förstår inte…

Annonserna är på ett sätt väldigt inspirerande. Skynda fynda! Jag får lust att prova flera nya viner. Jag vill dricka rosa bubbel i trädgården ljumma sommarkvällar. Och jag ser ett vin som jag läst om tidigare… Det ska jag införskaffa i eftermiddag! Frågan är om jag vågar!? Det står ju att det är beroendeframkallande, att det skadar hälsan och andra hemskheter!

Varför göra reklam för något som tydligen är så farligt? I den här utsträckningen. Dubbla budskap? Jag tycker det är rätt knäppt fakstiskt…

De här är de annonser jag hittade – bara i A-delen.

{ 2 comments }

Liten hostig; konsekvensanalys

by Susanne Boll on 2010-05-27

Hemma igen med en hostig liten unge. Hon är pigg och feberfri men tokhostar så snart hon springer, busar eller dansar. Eller cyklar. Eller skrattar! Dagis är med andra ord inte att tänka på.

Och sedan i lördags natt hostar hon när hon sover. Såhär såg det ut inatt:

21.00 – treåringen somnar efter en ovanligt lång nattning med två flaskor välling (och ett bajsbyte däremellan). Jag är stressad för att det börjar bli sent. Höll dessutom på att somna med henne, så jag känner mig liksom kvällstrött och nyvaken – samtidigt!

21.45 – sexåringen somnar med mig efter att ha sett ”Happy feet” och jag läst för henne en stund i födelsedagsboken.

21.45-22.30 – eget fix (= mail och facebook…). Sambon fixar hemfix.

22.30-23.00 – en stunds prat med sambon – om skolval!

23.30 – i sängen, men somnar inte direkt på grund av tankar på – skolval!

00.15 – håller på att landa i en välbehaglig och djup sömn… när minstingen börjar brutalhosta (med risk för kräk…) och vill ha välling. Bär in henne till mig efter en stund (sambon har viktig dag idag och sover i soffan).

00.30 – byter blöja (den är full efter all kvällsvälling) och ger ny välling (ok med med en gång på natten när hon är sjuk, tänker jag, annars är det ju tänkt att hon inte ska få det längre). Försöker somna om, men hon vänder, vrider, gnyr och hostar. Jag slumrar.

03.30 (ca) – ropar och gråter så envetet (och väldigt behövande) efter välling – IGEN – att jag till slut ger med mig. Sover mig igenom några hostattacker och tröstar henne i sömnen då och då. Vi ligger nära, nära och somnar till slut in.

06.11 – sexåringen vaknar. Väcker mig genom att klappa till mig (för hårt!) några gånger på kinden. Daskar liksom på mig. Jag är inte munter. Hon väcker såklart även sin lillasyster som nu sover jättegott.

OK, det är bara att gå upp. Inte pigg.

Iväg till dagis och lämna storbusan – sedan lite sommarshopping på HM med liten och pigg i vagnen. Lunch hemma.

Efter det tänkte jag att det kunde vara en bra idé att lillfisan sov en stund, innan vi hämtar på dagis. Not! Trots att storasyrran gjort väggen vid sängen såhär fin. Det är lillasyrran när hon är tonåring, säger hon. Med skrattgropar och allt!

Till sist somnar hon i soffan 40 min innan vi ska iväg och hämta på dagis… Dagen fortskrider medan jag försöker hålla mig vaken!

Lite utelek i solen med grannkompisar gör susen på allas humör. De är i åldrarna 1, 2, 3, 4, 5 och 6 – och leker jättebra tillsammans!

17.30 – Matdags. Jag har lyckats åstadkomma pasta och favoritköttfärsåsen samtidigt som jag pratat i telefon. Och medan barnen fångat en skalbagge och tittat lite på TV.

18.20 – har landat i soffan. Nästintill utslagen. Inser att helgens sömnlöshet nog hänger kvar lite… Sambon på ingång. Bolibompa på TV. Jag framför datorn. Disken kvar. Då menar jag: allt kvar på bordet (och golvet!) = totalt kaos. Överväger på allvar att sitta kvar här tills jag helt enkelt slocknar. Kommer tyvärr INTE att hända!

{ 2 comments }

Eastlunch

by Susanne Boll on 2010-05-26

Har ägnat förmiddagen åt trist tekniskt fix med telefon och dator i olika butiker på Kungsgatan. Som belöning för detta trista är jag värd en god lunch!

Planlöst vandrar jag neråt Stureplan – och får syn på East. Där åt ju jag och Kiki så gott en kväll för några veckor sedan.

Jag är på väg att vända i dörren när jag inser att den högljudda vägg jag möter inte är en vägg, utan väldigt många – och väldigt uppklädda – människor. Alla i grupp.

Jag ser ner på mina lagom skitiga jeans, min tunga datorväska och vita tröja. Känner mig oändligt malplacerad! Men även en liten slashas till författarwannabe som jag måste ju få äta god sushi, tänker jag medan jag står kvar väntar på att bli placerad. Bord nummer 62 är ledigt får jag veta. Och det finns ett uttag bredvid så jag har el till min dator (med krassligt batteri).

Tack och lov står bord nummer 62 i ett hörn och jag kan sitta i min egna lilla bubbla. I brist på lektyr surfar jag runt på Aftonbladet i mobilen i väntan på maten. Somliga omkring mig dricker vin. Så kontinentalt… Jag vill också ha vin!!! Eller nae, det ser kanske inte så bra ut…

När jag får samma trevliga kypare som sist vi var här känns allt genast bättre! Sushin = jättegod och misosoppan = ännu godare. Folk troppar sakta av. Vidare till sina jobb.

Nu sitter jag själv kvar i en lokal som TOTALT ändrat karaktär. Kvar är den vänliga personalen som fixar borden och dukar nytt. Datorn är uppslagen och inkopplad. Ur högtalarna strömmar salsamusik och utanför fönstren skiner solen.

Jag har druckit en latte och ska skriva vidare på bok två + söka jobb till hösten. Och blogga lite. Perfekta förutsättningar!

Jag hittar ett jobb jag ska söka. Jag känner mig inspirerad. OCH jag har just fått in denna!
Lider inte… Inte ett dugg 🙂

{ 2 comments }

Vänner för livet

by Susanne Boll on 2010-05-26

Min dotter har en bästis som för snart ett år sedan flyttade från vår lilla förort. De var som ler och långhalm på dagis, men sedan hon flyttade ses de inte så ofta. Kanske en gång i månaden. Max. Men i min lilla sexårings hjärta bor hon kvar…

Här är de två i sommar:

{ 0 comments }

Blogglänkar, kräkhostor, trötthet och bullbak

by Susanne Boll on 2010-05-25

Jag följer inte så många bloggar, men här nere till höger har jag nu länkat till några som jag brukar vara inne på och har behållning av på olika sätt!

I övrigt kan jag meddela att yngsta dotterns ”lungsjuk-gammelmans-hosta” har slagit till igen. På nätterna. På dagarna är hon snorig och småhostig men solig och feberfri. Och så kommer natten. Då drar det igång. Flera gånger inatt lät det som om hon skulle kräkas, vilket ju har hänt ett par gånger förut. Följdaktligen ligger jag halvvaken – beredd och på helspänn – med en handduk, alternativt bunke. Redo att fånga kräkor. (Vilket jag i de flesta fall misslyckas totalt med.) Medan hon själv sover sig igenom hostattackerna och vaknar pigg straxt efter klockan sex!

Och två dagar och två nätter sedan i söndags morse – då jag lyckligt vandrade hem i den fågelkvittrande gryningen och nostalgiskt lade dagens DN (den kom före mig!) på köksbordet – så börjar jag känna att det tar. Det tar och tär på en småbarnsmamma att leva nattliv. Men, det är värt det. Värt att ikläda sig rollen av ett sjungande nattdjur då och då. Det gör mig lite mindre kossig. På gott och ont 🙂

PS Men det var inte någon bra idé att i denna trötthetsdimma, hemma med förkylda barn, sätta igång att baka bullar. Jag bakar ju gärna, men inte bullar. Det har jag inte gjort många gånger i mitt liv. För det är ju så krångligt. Omständigt. OCH tar lång tid. Vi blev osams (alltså jag och barnen) redan under FÖRSTA knådningen… DS

PPS Fast goda blev de, bullarna. Och sams blev vi också! DDS

{ 0 comments }

Viktigt smycke

by Susanne Boll on 2010-05-25


Det här armbandet fick sexåringen av sin kompis R. Son till min gamla kompis Camilla. Han ville inte komma på kalaset, men skickade ett paket med dottern till min andra kompis, Jessica. Och i paketet låg detta fina smycke!

Sedan dess har hon inte tagit av sig det. ”Det är äkta”, säger hon stolt. ”Och så ger det mig trygghet. På dagis. Och när jag ska sova.”

{ 2 comments }