Om en gangster

I förra veckan läste jag i DN att ett gäng personer i kriminella MC-gäng polisanmälts för att de misstänks fuska sig till bidrag från Försäkringskassan. Bilden jag fick på näthinnan sitter fortfarande där. Den är på något sätt så… rar.

Jag menar såklart inte att det är något som helst positivt med själva brottet, fusket! Men detta – scenen:

Stor kille. Tuff kille. Tatuerad. Råbarkad med sammanbitet ansiktsuttryck. Långt otvättat hår. Skägg. Ser rätt skrämmande ut. Emblem på coola jackan. Stora hojjen parkerad utanför. Han sitter vid ett bord. Någon affärsuppgörelse i den undre värlen? Svarta pengar? Hotar eller är hotad? Han sitter djupt framåtlutad över bordet. Vi närmar oss honom sakta bakifrån. Han är ensam. Den breda ryggtavlan hävs i en djup suck. Det knarrar i stolen när han tungt ändrar ställning. Han tar en klunk ur koppen med svart kallnat kaffe. Vi kikar över axeln på honom. Pennan ser liten ut i den stora, och av motorolja nedsmutsade, näven. Han har ett papper framför sig. Ett hotbrev? En indrivning av någon skuld? Vi lutar oss ytterligare lite framåt för att se bättre. Och förvånat inser vi att han plitar med en blankett från Försäkringskassan!

Jag kan alltså inte riktigt släppa denna scen, som jag såg framför mig när jag läste artikeln. Hans uppenbarelse och det han pysslar med är så kontrasterande att jag nästan känner ömhet inför denne MC-tuffing. Hur har de här, tungt kriminellt belastade, killarna tid och energi att sitta och pyssla med sånt? Det är krångligt, tar en massa energi och ger inga större pengar!? Det kanske inte lönar sig att vara MC-buse?

Jag slutar aldrig fascineras över att vi alla, i grund och botten, bara är små människor. I den här hårda killen bor förmodligen en helt vanlig kille. Som kanske inte levt ett helt vanligt liv. Som är livrädd att bli pank. Livrädd att illusionen ska krossas. Illusionen om den handlingskraftige, starka och farliga.

Vi är alla rätt ömkliga ibland. Oavsett image och attribut. MC-jackan hade kanske lika gärna kunnat vara en Gucci-väska och ett par Manolo Blahnik-skor?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *